Bean Bag Fabriken startade som företag (ej aktiebolag) på 90-talet och importerade sittsäckar av främst bomullstyg från Australien som såldes över hela landet främst till ICA Maxi butiker, Konsum i Valbo (Gävle) och Bergvik (Karlstad) samt väldigt många Barnens Hus runt om i landet och några möbelbutiker.

 

http://www.bean-bag.se/diverse/bean1.avi

Fyllningen tillverkades av ett företag som jag jobbade åt och när ägaren till Bean Bag Fabriken år 2002 tröttnade på minskande försäljning och höga omkostnader så frågade han oss ifall vi var intresserade av att ta över hans lager av sittsäckar (en 15 meter lång välfylld container) på konsignation (dvs man betalade honom för de säckar man sålde). Jag och min chef gick med på att göra detta då det skulle innebära att vi fick fortsätta att sälja fyllningen till dessa.  Då företaget som jag jobbade åt gick knackigt så var detta en bra lösning då jag kunde jobba halvtid med det nya aktiebolaget som vi bildade (det var inget eget bolag tidigare) och kunde därmed gå ned på halvtid och därmed minska kostnaden för min dåvarande arbetsgivare.

Till en början så var omsättningen så pass hög att den kunde avlöna mig till ca 50% av en reguljär lön efter att lokalhyror och annat var betalt. När sen marknaden började gå ned ytterligare och vi hade förlorat alla ICA och Barnens Hus som kunder och endast fick ett 10-tal Silvan butiker som ersättning så minskade lönsamheten och möjligheten att ta ut lön. Till råga på allt så höll min andra arbetsgivare på att gå under när krisen kom 2008 och jag fick sluta anställningen helt vilket innebar att jag stod där med ett olönsamt företag och inga andra inkomster.  Hade jag inte investerat så mycket privata pengar i företaget (på bl.a. tusentals nya hundbäddar) så hade jag lagt ned direkt och sökt ett jobb. Nu ville jag inte förlora min investering på flera hundra tusen utan valde att istället dra ned på alla utgifter och förbättra lönsamheten.

Alltså flyttade jag verksamheten till min privata villa och lejde ut produktionen av fyllning till ett annat företag.  Sen satsade jag mer på försäljning till slutkunder (privatpersoner) och satsade främst på en kvalitétsprodukt (hundbädden UnderDog). Det var en modell som jag producerade själv eftersom alla modeller som jag beställde hem från andra tillverkare hade så usel kvalitét och inte höll för mina högt ställda krav.  Kunder skall vara nöjda även efter ett år och återkomma även i framtiden.  Nyligen kom ett par och köpte sin 3:e bädd och jag undrade vad för sorts hund de hade då de köper en ny bädd vart annat år så svarade de att de nu hade 3 hundar.  Det är sådan som gör att man blir stolt, även om FÖR bra kvalité förvisso på sikt minskar möjligheten till nyförsäljning.

Med åren har dock konkurrensen hårdnat och alltfler personer söker lyckan i denna bransch men väldig få har nog någon lönsamhet i längden. De flesta (som ofta inte satsar på kvalité) märker att man ofta bara kan lura folk EN gång och deras beteende drar även ned anseendet hos seriösa handlare.

Kärnan i min verksamhet är numera själva cellplastkulorna som jag numera är grossist åt Jackon för.  Den antistatbehandlar jag normalt innan jag säljer den vidare till slutkund. Att hantera statiska cellplastkulor är ingen höjdare.
Emellanåt gör jag en del jobb åt reklamföretag som behöver ett par hundra säckar fyllda och distribuerade.

Framtiden:

Jag har nyligen startat ett samarbete med generalagenten för Sit on It i Sverige och hoppas att detta skall öka min sysselsättningsgrad (som idag är alldeles för låg) och förhoppningen är att jag i framtiden skall kunna inleda samarbete med fler företag i branschen som förser mig med säckar som jag fyller och levererar åt dem.